En vetenskaplig genomgång undersöker könsskillnaden i livstillfredsställelse och konstaterar att det, trots socioekonomiska framsteg i jämställdhet, finns en nedgång när det gäller känslomässig nöd jämfört med män.
Var och en av de ojämlikheter mellan könen som kvinnor bär med sig påverkar dem som ett slags malaysisk droppe som gradvis underminerar olika delar av deras liv. De tjänar mindre, löper större risk att bli arbetslösa, ägnar mer tid åt hushålls- och omsorgsarbete, är underrepresenterade i politiken och på ledande positioner i arbetslivet, löper större risk att utsättas för sexuella trakasserier… Listan över strukturella nackdelar är lång och återverkningarna är enorma. Listan på strukturella nackdelar är lång och återverkningarna är enorma, även när det gäller hälsa och välbefinnande, som är en viktig indikator på livskvalitet. Enligt den vetenskapliga litteraturen är detta ett annat könsgap, även om det finns nyfikna paradoxer som har experter upp och ner.
En vetenskaplig översikt som publicerades i onsdags i tidskriften Science Advances har analyserat just dessa könsskillnader i välbefinnande, om de existerar och kvarstår trots sociala framsteg, och har också fördjupat sig i ett par motsägelser som förekommer inom detta område. Mer specifikt har författarna undersökt hur det är möjligt för kvinnor att uppvisa högre lyckonivåer när de till exempel har sämre psykisk hälsa, eller hur man kan förklara det faktum att kvinnors välbefinnande har minskat i jämförelse med mäns, trots de sociala och ekonomiska framsteg som kvinnor har gjort under de senaste decennierna. Forskarna antar att det finns stora variationer mellan länderna och att dessa uppenbara motsägelser inte alltid gäller överallt, men de bekräftar att det finns en skillnad mellan könen när det gäller välbefinnande, som de skyller på en blandning av biologiska faktorer, kulturella frågor och variationer i hur människor använder välbefinnandeskalor. Slutsatsen: de samlade bevisen pekar på en nedgång i kvinnors välbefinnande, särskilt när det gäller känslomässig stress.
Forskningen har fokuserat på subjektivt välbefinnande, de uppfattningar som människor har och rapporterar om sin livskvalitet. ”I vår studie analyserar och utforskar vi könsskillnader i välbefinnande. Det finns två förbryllande motsägelser. Vi ville undersöka dessa två paradoxer: varför de finns, om de gäller i olika länder och vad som egentligen driver dem”, säger Caspar Kaiser, forskare vid Oxford University och författare till studien, i ett mejlsvar.
När det gäller den första paradoxen, om klyftan mellan kvinnors rapporterade lycka och deras hälsoutfall och känslomässiga besvär, har författarna gått igenom bevisen för psykisk hälsa och smärta och funnit att kvinnor ”systematiskt” uppvisar sämre psykisk hälsa, med högre nivåer av depression, irritabilitet och ångest. ”Dessa skillnader observeras globalt: i de flesta regioner i världen känner sig kvinnor mycket mindre säkra på natten och är mer oroliga, ledsna och deprimerade. Dessa klyftor är särskilt tydliga i Latinamerika och Västeuropa”, skriver författarna i artikeln. Och de kopplar samman denna klyfta i mental hälsa med en översättning till fysisk hälsa, särskilt i form av ökad känslighet för smärta: kvinnor löper högre risk att drabbas av många kroniska smärttillstånd jämfört med män och är också mer känsliga för smärta, konstaterar de.
Forskarna skyller denna könsskillnad i psykisk hälsa på sociala normer och traditionella könsroller: ”Kvinnor möter ofta samhälleliga förväntningar som betonar omvårdnad, känslomässig uttrycksfullhet och följsamhet, vilket leder till större psykologisk stress”, konstaterar de. De utsätts också för mer stress när det gäller att balansera hem- och arbetsansvar .
En annan förklaring är att kulturella riktlinjer tenderar att uppmuntra pojkar att vara tävlingsinriktade och känslomässigt återhållsamma, medan flickor uppmuntras att vara empatiska och omhändertagande. Dessutom, tillägger de, är flickor mer benägna att ”internalisera stressfaktorer, vilket leder till större förekomst av grubblerier, en känd prediktor för depression”. ”Dessa sociala normer kan bidra till högre frekvenser av depression och relaterade negativa känslomässiga tillstånd hos kvinnor”, avslutar de.
Författarna utesluter inte heller att det kan finnas biologiska faktorer bakom könsskillnaderna i psykisk hälsa. Till exempel, säger de, kan kvinnor ha högre frekvens av ”negativ påverkan” – det vill säga känslomässig stress, känslor av aversiva stämningstillstånd (skuld, nervositet, rädsla, avsky …) – på grund av ”större fluktuationer i reproduktiva hormoner över hela livslängden”.
Hormoner och förväntningar
Denna klyfta i mental och fysisk hälsa mellan män och kvinnor står dock i kontrast till rapporter om livstillfredsställelse. Författarna konstaterar att enligt den vetenskapliga litteraturen rapporterar kvinnor alltid en högre grad av livstillfredsställelse och lycka än män. Detta är ett vanligt mönster i många regioner i världen, även om de medger att det inte alltid är lika konsekvent i olika studier. Ny forskning tyder på att kvinnor i Europa och USA inte längre är mer nöjda och lyckliga, särskilt inte efter coronapandemin.
I vilket fall som helst motiverar författarna denna första paradox med en blandning av biologiska, kulturella och metodologiska faktorer. De konstaterar att hormonella fluktuationer kan påverka uppfattningen om välbefinnande, men också att mäns och kvinnors olika förväntningar, som formas av ”sociala normer, kulturella värderingar och personliga erfarenheter”, kan påverka den information man rapporterar om sitt välbefinnande. Till exempel, menar de, visar vissa studier att kvinnor, trots lägre lön och färre befordringar, ofta rapporterar högre arbetstillfredsställelse, förmodligen för att de har lägre förväntningar i utgångsläget. Den andra förklaringen som de för fram är att skillnader mellan män och kvinnor när det gäller att tolka och besvara välbefinnandeundersökningar kan leda till könsvariation i svaren.
I sin genomgång har forskarna analyserat om bevisen stöder denna paradox och fann i själva verket ett varierande mönster i olika länder. Denna uppenbara motsägelse är inte alltid sann. Deras forskning visar att det i alla regioner i världen finns en negativ skillnad i känslomässig stress, vilket missgynnar kvinnor. Däremot har den positiva skillnaden i livsvärdering (till kvinnors fördel) endast identifierats i Mellanöstern och Nordafrika, Nord- och Sydamerika och Asien. En sådan hög livstillfredsställelse observeras inte i Europa, f.d. Sovjetunionen och Afrika söder om Sahara. ”Den könsrelaterade välfärdsparadoxen är verklig men inte universell. I rådata observeras den i 36 procent av länderna och omfattar 32 procent av befolkningen”, heter det i artikelns slutsats.
Enligt Kaiser tyder denna mångfald på ”att könsskillnader i välbefinnande inte kan förklaras med en enda universell teori: välbefinnande bestäms av kultur, (informella) sociala normer och (formell) politik”.
Nedgång i kvinnors välbefinnande
När det gäller den andra motsägelsen i den vetenskapliga litteraturen om nedgången i kvinnors välbefinnande trots förbättringar av jämställdheten under de senaste decennierna, finner författarna återigen olika mönster i olika länder, men drar slutsatsen att det finns en försämring av kvinnors välbefinnande. Närmare bestämt när det gäller smärta och känslomässigt lidande. ”Det innebär att även i länder där kvinnor har gjort betydande ekonomiska vinster rapporterar de fortfarande att de känner sig mer överväldigade och känslomässigt stressade”, säger Kaiser.
För att förklara detta fenomen antar forskarna att kvinnor förmodligen inte drar lika stor nytta av de ekonomiska och sociala framstegen. Faktum är, påpekar de, att förbättringar inom områden som hälsa och utbildning tenderar att gynna mäns välbefinnande mer än kvinnors. ”I de europeiska länderna är det fler kvinnor än män som drar nytta av ekonomiska och sociala framsteg. ”I europeiska länder leder inte ökad jämställdhet mellan könen inom ekonomi och politik, utbildning och hälsa nödvändigtvis till större välbefinnande för kvinnor jämfört med män”, exemplifierar de.
En annan förklaring kan vara vad de kallar ”den dubbla bördan”, vilket syftar på det faktum att förändringar i kvinnors sociala roller ökade deras arbetsbörda, eftersom de var tvungna att kombinera hushållsarbete, som historiskt sett legat i deras händer, med deras inträde på arbetsmarknaden. ”I Europa, till exempel, tyder data på att kvinnor i länder med större jämställdhet och progressiva normer rapporterar mer frekventa konflikter mellan arbete och familj, vilket leder till en minskning av den totala positiva effekten”, hävdar författarna.
Den andra förklaringen som forskarna har är en utveckling av kvinnors förväntningar. ”I takt med att möjligheterna ökar sätter kvinnor upp högre mål, och när verkligheten inte lever upp till dem upplever de mer stress och frustration”, förklarar Kaiser.
Oxfordforskaren menar att den viktigaste slutsatsen av hans forskning ”är att ekonomisk jämställdhet (t.ex. inom utbildning och arbete) i sig inte garanterar ett större välbefinnande för kvinnor”. ”Beslutsfattare måste gå längre än ekonomiska mått och fokusera på mental hälsa och känslomässigt välbefinnande. Samtidigt bör de inse att skillnaderna i välbefinnande varierar mellan olika kulturer, vilket innebär att det är osannolikt att universallösningar kommer att vara effektiva”, säger han. Forskaren medger också att det fortfarande finns många olösta frågor om könsskillnaderna i välbefinnande: ”Mer forskning behövs för att undersöka hur män och kvinnor tolkar välbefinnande på olika sätt, om självrapportering snedvrider resultaten, hur informella könsnormer påverkar välbefinnandeskillnader mellan kulturer och om kvinnor bedömer sitt välbefinnande med hjälp av olika riktmärken än män i olika länder.
Judit Vall, professor i nationalekonomi vid Barcelonas universitet, säger att hon inte är förvånad över resultaten om att vissa dimensioner av kvinnors välbefinnande har minskat trots framsteg i jämställdheten. ”Det finns många faktorer som förklarar denna utveckling, men det finns en viktig faktor: vi har identifierat könsförskjutningar på arbetsmarknaden när man får barn och det finns en större bestraffning av kvinnor eftersom det finns en löneförlust och dessutom ökar risken för att ta antidepressiva medel efter det första barnet. Detta händer inte männen”, förklarar forskaren, som inte deltagit i denna studie. ”Vi kommer in på arbetsmarknaden och har ambitioner, men vi har fortfarande ansvar för barnen och det skapar mer press.
